Nu har jag varit på förskolan och storstädat och hämtat hem det tredje pysslet i ordningen. Ja vad ska man säga. Mycket pyssel kommer det bli. Mycket för att vara ärlig fruktansvärt fult pyssel. Det finns ju lite olika tillvägagångssätt att tillgå för att undvika ett hem inrett med flörtkulor, färgade papper, prasselpapper, modernistiska "vad är det här?"- grejjor.

Övriga släkten kommer självklart få väldigt fina julklappar och födelsedagspresenter framöver. Sen ska jag köpa mig en cistern att samla alstren i för att sedan kunna gråta sentimentalt på ålderns höst.

Stackars mamma bara som efter fem egna ungar lyckats göra sig av med alla våra smällkarameller som vi tillverkat under åren och nu äntligen kan njuta av stilrena "tema" julgranar. Tre barnbarn innebär åtminstone 15 egentillverkade julpynt per år. Grattis.

Jag undrar hur förskolefröknarna bär sig åt. Det börjar bli lite pinsamt att hämta Irmeli från förskolan nu. Det är idel gnäll, gallskrik och tvåårstrots. Innan hon började förskolan hade jag en sjukt naiv bild av hur hon skulle springa emot mig med öppna armar och ropa "Mamma jag älskar dig!", hur vi skulle omges av fjärilar när vi i slowmotion äntligen skulle mötas i en kram. Hur förskolepersonalen skulle tänka "O, vilken speciell relation de måste ha." Iofs så är det mycket möjligt att de tänker just så. "Oj vilken SPECIELL relation de måste ha."

Hur som haver så lugnar hon ner sig så fort vi kommer utom syn och hörhåll.

Annars så känner jag mig ganska bitter för tillfället. Inte bara för att jag framstår som Hitler vid dagishämtningarna, utan även för att jag idag fått myggbett som tennisbollar, mitt examensarbete blir superbra men drar ut på tiden samt blir sjukt avis på folk som sitter och kuttrar och dricker öl på uteserveringar och grillar i parker med sina 1000 kompisar. Jag känner mig nästan glad över att det snart blir regn. Det kan de gott ha de dära lyckliga pastellklädda (och icke att förglömma solbrända) människorna med massa kompisar. Ha.

jag kan bara inte låta bli...

att begå en dödssynd.



Ben, armar, näsa, ögon, och hår...

Att komma ut ur garderoben

Igår morse så hittade Irmeli bästa stället att lägga sig på när jag svettig och irriterad jagat henne runt lägenheten suckandes "Nu ska vi gå till förskolan"



På hyllan helt enkelt.

Och innan läggdags idag fick jag tjata på henne "Nu kommer du ut ur garderoben!"Men hon ville helst ligga där med dörren stängd.



Nu väntar jag bara på att hon ska "dra något tungt och svart över sig".

Jag har förövrigt blivit moster till världens gulligaste Harry! Min älskade tvillingsyster födde honom 1 maj. Och jag var en av de första som fick klämma på det lilla underverket. Lyllos mig. Och grattis till mig som numera har två systerbarn att sakna ihjäl mig efter.