Jag undrar hur förskolefröknarna bär sig åt. Det börjar bli lite pinsamt att hämta Irmeli från förskolan nu. Det är idel gnäll, gallskrik och tvåårstrots. Innan hon började förskolan hade jag en sjukt naiv bild av hur hon skulle springa emot mig med öppna armar och ropa "Mamma jag älskar dig!", hur vi skulle omges av fjärilar när vi i slowmotion äntligen skulle mötas i en kram. Hur förskolepersonalen skulle tänka "O, vilken speciell relation de måste ha." Iofs så är det mycket möjligt att de tänker just så. "Oj vilken SPECIELL relation de måste ha."

Hur som haver så lugnar hon ner sig så fort vi kommer utom syn och hörhåll.

Annars så känner jag mig ganska bitter för tillfället. Inte bara för att jag framstår som Hitler vid dagishämtningarna, utan även för att jag idag fått myggbett som tennisbollar, mitt examensarbete blir superbra men drar ut på tiden samt blir sjukt avis på folk som sitter och kuttrar och dricker öl på uteserveringar och grillar i parker med sina 1000 kompisar. Jag känner mig nästan glad över att det snart blir regn. Det kan de gott ha de dära lyckliga pastellklädda (och icke att förglömma solbrända) människorna med massa kompisar. Ha.