Angst (ej teenageangst längre tyvärr)

Nå! För att härma min finlandssvenska far till barnet. Just nu är det illa mellan känsla och förnuft. Moderskapet. Som jag tidigare nämnt så har jag beslutat att vara hemma med Irmeli i ett halvår till. Men det jag inte avslöjat är att jag kommer utnyttja systemet och ansöka om Kd´s vårdadsbidrag så att min föräldrapenning räcker fram tills i januari. Två månader räcker. Sen kan det bli blockskifte om så önskas. Samtidigt fick Jörgen brev på posten i dag att vi fått förskoleplats på tha förskola no.1. Och här sitter jag klämd mellan "Irmeli är liten bara en gång" och "Jag som har en snippa borde ut och tjäna pengar för att motverka dålig statistik". Men nej. Jag vill hellre att hon är 1 1/2 när hon börjar än 1 år och 2 månader. Och det handlar kanske mest om mina känslor. Inte att förskola är dåligt. Irmeli som är så social skulle trivas som fisken. Men jag är egoist. Jag är inte redo.