I dag var det en alldeles perfekt dag. Nästan. Jag la Irmeli för att sova vid tio tiden, den tiden som hon vanligtvis brukar sova förmiddag vid. Vid tolv sov hon fortfarande inte. Hon hade nog med att slå kullerbyttor i spjälisen. Jag testade med att trycka i henne mat som hon självklart ratade. Jag drog i vredesmod på mig mina jympadojjor och yogabrallor och skulle gå ut i stadsskogen. Av med mammamagen tänkte jag (men det är lika bra att ge sig eftersom det är hudgardin). Hon somnade direkt. Min plan var att gå en rask promenad i skogen. Istället gick jag till det mest undanskymda stället i skogen och tände en cigarett. Som en hund... (för att överväga det wt i detta scenario känner jag mig tvungen att dra paralleller med Kafka)